Novembervinst

Tredje gången gillt brukar man säga. I år var den tredje gången vi deltagit med filmer i den riksstora Novemberfestivalen, och denna gång gick vi inte lottlösa! Vi kammade hem inte mindre än tredje pris i mellanvikt, vilket vi får anta betyder att vi hade den tredje bästa filmen i vår viktklass. Ingen var mer överraskad över vinsten än oss, men satan vad roligt det var. Vi stod dessutom för det enda priset till länet Dalarna, vilket får stå som en bedrift bara det.

Motiveringen var följande:

Tredje pris: Akta! Barn! av Thomas Eriksson, UK från Dalarna
På ett självklart sätt vänder de på ett känt begrepp och använder det fullt ut. En film som förvandlar något fint och beskyddande till något fasansfullt och makabert. Och vi älskar det!

Priset var en så kallad ”Novemberstatyett”, ett diplom och ett presentkort på hemmakväll. Nu är vårat nästa mål förstaplatsen, men det här var ett mycket roligt steg dit!




http://www.novemberfestivalen.nu/artikel.asp?articleID=186&headingName=nyheter&li=en3h3w9328

Filmfinal!

Mycket har hänt sedan senast och det går raskt framåt! Vi är i full gång att förvandla vårt kompisgäng till en förening vars syfte kommer att vara att främja vårt filmskapande, både på hobby och på professionell nivå. Vi håller dessutom på i full fart med ett jobb, att filma en lokal fars vid namn Ruggugglan som snart står klart, som ska sammanställas till en DVD som ska säljas. Gruppen har även fått en ny medlem, ingen mindre än Niklas Svensson som ni kommer få lära känna mer i kommande inlägg.

Men den största nyheten är att vi i helgen kommer besöka Novemberfestivalen, och dessutom delta med en utav våra filmer! Filmen i fråga är Akta! Barn! Som blev urvalskvalificerad till tävlingen. Filmen vann även bästa Skräckfilm på Dalarnas videofestival.

För den oinsatte så är novemberfestivalen Sveriges största tävling för unga filmskapare, som går av stapeln i Trollhättan. Kan rekommendera alla som är i närheten att besöka evenemanget som pågår hela helgen, då det är mycket intressant och inspirerande att få se så mycket bra kortfilm. Det är nu tredje gåret i rad vi har haft en film med, och det är lika roligt varje gång. Vi kommer att försöka dokumentera vår resa dit.

Någon annan som vet att dem ska dit ner?

Stuck on you

Under dem senaste 2 månaderna har vi hjälpt till att skapa denna video åt det uppkommande bandet Egoboy. Belive us, youl see more of them!

Vi har tagit vissa bilder och format filtret och bäst av allt, vi simultandansar under flera ställen! Robin har även rollen som fiskare. Vad mer kan man begära?

Enjoy!




http://www.myspace.com/egoboysweden

Ibland finner platsen sin filmare

Ibland får man spendera dagar att förbereda en inspelningsplats, ibland kommer platsen till en helt förberedd. Det visade sig att dem grävde nya värmeledningar in i vår skola, och ibland kan ett hål i marken vara tillräckligt lockande för att locka till sig ett filmteam.


Robin förklarar scenen innanför sin gasmask, ingen hör något.

Efter att ha noterat dem skyttegravsliknande miljöerna slängdes det snabbt ihop en liten film i manusform som sedan snabbt kunde ageras ut dagen efter. Ibland behöver man inte timmar med planering och en superseriös attityd, ibland får man skapa film bara för att det är roligt.






Utrustade med Robins halva WW2 uniformssamling begav vi oss ut, lite nervöst bevakande efter arbetare som kanske inte skulle uppskatta att vi var nere i ”Deras” hål och höll på. Två timmar senare och utan att ha sett några som skulle tänkas arbeta på att gräva dessa diken så begav vi oss in på lektion. När vi senare tittar ut så får vi se att vi just missade dem två första personerna som anlände på arbetsplatsen, som står i full färd med att peka ner i marken där vi spelade in filmen. Vad som sades kan vi endast drömma om, men vi får hoppas att det var något trevligt såsom ”Titta vad fin jorden är här!”

Är det inte för övrigt konstigt hur vi konstant verkar drabbas utav folks beskyddande av jord och sand? Vad ser dem vi missar?

Efter gårdagens upplevelser var vi sannerligen trötta, men här fanns ingen tid att sjusova! Vi hade platser att vara på och saker att se.


Sömnen är hård


Men rättvis

Dagens inspelningsplats var sannerligen av det ovanligare slaget. Platsen för dagen skulle vara vid ett radio/TV torn av det större slaget. Ungefär tvåhundra meter ifrån tornet hade en skogsbrand brustit ut vilket lämnat en hel del skog kal och svartfärgad.




Väl på plats vi anvisningar om att rensa bort nyvuxen sly och ta bort några ickepassande träd ur den närliggande omgivningen. Dessutom skulle en sannerligen tung kamerakran tillsammans med tillhörande vikter bäras i bitar tvåhundra meter in i skogen, något som till huvuddelen föll på oss.


How much wood could a Martin chuck?


Kranbotten, turligt nog besatt med hjul

Efter alla delar var på plats hjälpte vi till att sätta ihop delarna i detta 2 tons pussel. Där på änden skulle kameramannen sitta med sin kamera och med sitt fotoöga bevittna dem event som skulle inträffa framför hans lins. 7 meter lång blev det monstruösa stativet.



Man ville göra en åkning uppifrån och ner, men något saknades för att skapa en snygg effekt. Man behövde ett träd i förgrunden för att skapa en känsla av en åkning. Bring out the woodchoppers!



Det stackars trädet blev nedhugget, förflyttat och fastspänd vid ett stativ för att agera ofrivillig statist i produktionen. Filmbranschen kan vara grym ibland.



Plötsligt! PANG! Inspelningsplatsen fylldes av förundran av vad som orsakat en ganska ljudlig smäll! Hade miljöaktivister bevittnat trädets lidande och gått till action?



I detta fall var det en termos som tröttnat på denna elaka och hjärtlösa värld och begått ett minst sagt spektakulärt självmord genom att spontant explodera. Endast en person blev lindrigt skadad i terrorattacken, bortsett från termosen som det endast fanns små silverfärgade skärvor kvar som bevisade att här har det existerat en kaffebehållare. Dock fanns det andra hot för teamets ssäkerhet, något denna skylt upplyste oss om.


Ibland filmar man osäkert

Tyvärr började dagens eskapader gå mot sitt slut. Vi hade inte tid att följa inspelningen till sitt slut, vi hade lika många mil att täcka denna dag som gårdagens resa ner. Tyvärr är det också där vår historia slutar, då hemresan var lika ointressant som ditresan. Det har dock varit en intressant resa fylld med nya intryck, saker vi lärt oss och saker vi fått uppleva ii den bransch vi förhoppningsvis kastar oss in i. Robin får avslutningsvis sammanfatta resan som helhet.


4 av 5 toasts. Kanonkul.

Roadtrip Del 1

En trög sommar kräver ett stort avslut. I samband med vårt övertagande av Videofestivalen så blev vi inbjudna till en novellfilmsinspelning i Götteboooorg. Ett tillfälle vi inte hade råd att försaka, så efter att ha fixat en bil, en hel tank bensin och boende så begav det sig till fiskens huvudstad. Resan startade klockan 4 på morgonen, här skulle ingen tid spillas, 46 mil skulle tas på 7 timmar tills klockan 13.00 då kalaset började.


Feet needs cleansing

Platsen för dagen var Slottsskogen, och efter att ha letat efter en vettig parkering i dryga halvtimmen så nådde vi parkens gröna skogar. Med en timme tills start så tyckte vi att vi hade ingenting att oroa oss för, hur stor kan en park vara?

Pretty fucking big visade det sig.


Var i hela helvete ska vi?

Dock så var inte storleken vårt primära problem, det var att skyltningen var så underbart sporadisk att man aldrig visste vart man var. Att skyltningen pekade på två separata punkter för vår mötesplats, en fisbeegolfbana, i olika delar av parken gjorde att frustrationen var full. Till slut nådde vi dock vårt mål och hade till och med lite tid över.


Regissören traskar in

Inspelningen drog snabbt igång och med ett raskt tempo bevittnade vi hur dagens scener betades av en och en. Vi deltog dessutom i en musikvideo som en medarbetare på inspelningsplatsen höll på med. Synkdans utlovas vid ett senare tillfälle när verket står klart.


Heavy duty shiet, Red kamera

Någonstans vid hälften av dagen kom en av dagens mest mystiska incidenter. Vi fick order att hämta en matta som används för att markera starten på varje hål vid frisbygolfen. Bredvid oss står en enorm hög av sådana så självklart rycker vi tag i den översta för att dra upp den. Till vår förvåning är den enormt tung, vilket visar sig vara en sidoeffekt av att dessa mattor är fulla med sand. Eftersom denna ska dras uppför en backe så börjar vi skaka ur sanden. Detta är uppenbarligen en dödssynd av bibliska proportioner. Ut kommer banans huvudman med både ilskan och gråten i halsen och vill veta vad i hela helvetet vi håller på med. "VEM HAR ANSVAR? VEM TOG INITIATIVET?" skriker denna man upprört mot oss. Uppenbarligen ska dessa mattor vara fyllda med PRECIS 60 kilo sand, och nu har vi inte bara förstört vad som verkar vara flera veckors intensivt sandpillande på en matta, vi har även förstört en till genom att dumpa sanden på denna. En inspelningsledare tog dock på sig ansvaret då denne hade bett oss göra detta, men mannen fick även en check som kompensation.

Sand iz seriouz biznez.

Efter dagens inspelning hängde vi med filmteamet med på en väldigt sen lunch/middag på en pizzeria i närheten. Väldigt dyra pizzor var våran första tanke men vi tänker att vi helt sonika beställer in 3 pizzor och delar dessa på 5 personer.


Needs moar pizza

När det var dags för notan fick vi oss ett av dem mest snikna påläggskostnaderna vi någonsin sett på ett matställe. Inte nog med att en Hawaii kostade 80 kronor, tog en timme att tillaga och var av relativt liten storlek för sitt pris, vi skulle också effektivt betala 20 kronor per pizza FÖR ATT DEM SKA DELA DENNA. Användes diamantslicer måntro?

Efter dagens eskapader drog vi hem till killen vi skulle slagga över hos och efter öldrickande till filmtittande sov vi gott.

Roadtrippens andra dag kommer inom en snar framtid att skrivas ut den med under ett senare tillfälle, då den var minst sagt lika intressant och händelserik

Till nästa gång!

Dalarnas Videofestival continued

Detta året var vi med och tävlade, ställde ut och vann priser på den för oss ärofyllda Dalarnas videofestival, en festival som har blivit kulmen av varje års filmskapande där ens filmer visas upp med pompa och ståt på en bioskärm inför publik. Dem senaste 3 åren har alltid någon ur gruppen alltid varit uppe på prispallen på kvällens prisutdelning, men dem 2 senaste har vi också hjälpt till på olika sätt, både som teknisk assistans och som utställare av diverse utrustning, något ni sett i ett tidigare blogginlägg.

Framtiden ser ljus ut för festivalen, dels tack vare att SlashM3 har fått privilegiet att inte bara vara med i, utan också att anordna Dalarnas Videofestival år 2010. Efter att tidigare ha drivits av Avestas Mediegymnasium, Lugnetgymnasiet och förra året av Film i Dalarnas medarbetare Daniel Wallentin så kommer det nästa år rent ledningsmässigt arrangeras av SlashM3 i samarbete med Daniel, Lugnetgymnasiet och NTI gymnasiet. Detta kommer sannerligen bli ett intressant år, och självklart kommer vi att försöka blogga oss igenom det!

Dalarnas Videofestival: Aftermath

Ännu ett försenat inlägg, ännu mer att berätta!

För ungefär en vecka sedan pågick Dalarnas videofestival, kulmineringen av ett helt års filmskapande. Förutom att själva medverka i festivalen med filmer var vi också där och visade upp diverse filmutrustning. Bland annat hade vi en kamerakran som vi fått låna som folk fick testa samt en räls med "dolly" för den intresserad av kamerahantering.

Själva höjdpunkten på dagen var självklart inget annat än prisutdelningen, där vi kammade hem inte mindre än tre priser! En av dessa var roligt nog filmen vars skapelseprocess vi gått igenom dem senaste veckorna. Alla dessa vinnarfilmer kan självklart ses nedan! En sak att notera är att "The Red Rabbit" är skapad av Robin, med musik skapad av Thomas, medans resten av skapelserna har varit en mer kollektiv insats.

Bästa animerade film


Bästa skräckfilm


Årets humorpris


Tyvärr är "Akta! Barn!" och "All work and no play" inte propert uppladdade, men dessa felaktigt beskurna versioner får duga tillsvidare.

Fler vinnare från årets festival kan ses på följande länk: http://www.dalarnasvideofestival.se/?page_id=1016



Och här nedan kan ni se lite bilder från festivalen;


Jimmy står testmodell för bluescreening



Uppvisning av kranen



Lek med dollyn



Martin ser ut som om han vill äta upp någon när han tar emot "Årets humorpris" för "All work and no play"



Thomas tar emot pris för "Bästa skräckfilm" med filmen "Akta! Barn!"



Robin tar emot pris för "Bästa animerade film" med filmen "The Red Rabbit"



Hela festivalens vinnarskara

Bakom kulisserna [Del 2]

Skådespelare är alltid ett problem och till vår produktion bestämde vi oss för att vi skulle satsa högt. Eller högt och högt, vi bestämde oss för att vi själva inte skulle skådespela, något som inträffar from time to time på grund av brist på just den ädla varan Skådespelare. Till slut fick vi tag på två personer som skulle bära mantlarna av våra karaktärer som skulle vara våra två utarbetade karriärister. Den ena, Tommie, var en gammal bekant till mig ifrån Stockholm och en tågresa senare fanns han i Falun. Den andra framtida stjärnan var en karismatisk klasskamrat vid namn Martin.

Med dessa anslutna begav det sig till lokalerna i fråga för att bygga kulisser. En torsdagseftermiddag började påbörjades spektaklet. Med hjälp utav massa datorchassin, skärmar och andra kontorsattrialjer donerade/lånade lite varifrån vi kunde hitta människor villiga att hjälpa till att gagna kulturen lyckades vi bygga upp en miljö vi fann ganska trovärdig, och kameran verkade hålla med. Processen kan ni se nedan.


Tidigt stadium.



Kameraman Martin ger tummen upp för miljön!


Efter en hel dags arbete var det dags att gå hem för att vila inför den pärs som stod framför oss. En månads förarbete har nu kulminerat i en fullspäckad helg där det inte fanns tid för rast eller vila. På fredagen filmades filmens inledning, för att inte avslöja för mycket är det kanske enklare att visa bilder direkt från arbetet.


Förberedelser inför första dagens inspelning.


Ljustest.


Tommie förbereder sig för sitt dödsföraktande stunt. Alla håller andan!


Under filminspelningens andra dag kom vår sminkös och gav oss denna kreation. Tyvärr finns mycket lite av detta med i slutversionen av filmen.


Alla kollar igenom dagens material vid filminspelningens slut.


Efter en ganska smärtfri inspelningshelg med långa kvällar stod vi där med allt material. Nu återstod endast redigering, effektläggning och ljudläggning. Tyvärr är dessa ganska odramatiska processer som inte lämpar sig väl åt den skrivande konsten. Bara ljudläggningen tog över 20 timmar, men det var satans kul att klippa i det här materialet!
För er som också vill syssla med effekter och ljud så kan jag rekommendera följande länkar, med gratis och fritt material.

http://detonationfilms.com/Stock_Directory.html
http://www.freesound.org/

Nu på fredag kommer filmen ha premiär på Dalarnas Videofestival, och kort efter detta kommer den att läggas upp på YouTube för allmän beskådan och självklart säger vi till er snarast här på bloggen när det sammanfaller. Förutom denna kommer vi att medverka med 12 andra filmer som vi varit delaktiga i på ett sätt eller ett annat.

Vi kommer försöka att snabb-blogga ifrån festivalen, som vi också är med och sköter i år. Men det beror på om tid finnes eller ej, men var så säker att ni kommer få en rapport i efterhand hur det gick och vad som hände!

Önska oss lycka till och ha det till nästa gång!

Bakom kulisserna [Del 1]

Det här inlägget har blivit lite försenat på grund av utebliven internetuppkoppling.

Hur som helst hade vi tänkt berätta lite om en av våra senaste och mest påkostade kreationer; All work and no play.



Det hela började på förra årets upplaga av Dalarnas Videofestival när vi vann en tävling kallad ”Pitchbåset”. Deltagarna får pitcha en filmidé för en enhällig domare, som sedan väljer ut filmen denne anser ha mest potential.
Priset det året var att få låna en mindre HDV-kamera i 12 månader samt ekonomiskt stöd på upp till 3000 kronor att producera filmen för.

Filmens grundupplägg var som många andra gånger Robins idé som vi sen spann vidare på. Albin med sitt välsmorda munläder fick uppgiften att pitcha idén för domaren Daniel Wallentin.

En av grejerna vi ville basera filmen kring var förstörelse. Som ni har kan se på affischen längre upp så utspelar sig filmen i en kontorsmiljö; en omgivning som i vanliga fall är ganska ovan vid destruktiv behandling. Detta är ett element vi vill spela en del på i All work and no play, men utan att till helt och hållet förlita oss till platta digitala effekter och arkivmaterial - vi ville ha det så äkta det bara går!

En solig februarieftermiddag skred första steget i filmen till verket. Vi hade kommit i kontakt med en kamrat som var villig att hjälpa oss att arrangera några timmar på en skjutbana och en som hade ett lager av saker vi kunde skjuta sönder!
Dagen innan hade ett grönt tyg inhandlats för att agera greenscreen och en temporär ställning byggdes för att hålla upp detta. Resultatet av denna session kan du se nedan på en ”teaser” vi satte ihop;



Det färdiga resultatet fungerade överraskande bra i filmen, och bidrar till att öka känslan av förstörelse i scenerna. Dock ska det inte sägas att vi inte förstörde saker på plats, men att skjuta sönder skärmar och dylikt med skjutvapen på plats är tyvärr för riskfyllt. Dock går det alldeles underbart att kasta och välta dem!



Nästa steg var att faktiskt hitta en inspelningslokal, något som vi hade en enorm tur med då det visade sig att SFI och Komvux i Falun precis hade flyttat ifrån sina lokaler för att söka nya, vilket efterlämnade en massa klassrum fyllda med möbler free for the taking som dem helt enkelt inte hade plats med i sina nya lokaler.
Att dessa tomma lokaler fanns i samma hus som våra redigeringsrum gjorde inte saken sämre!

Med effekter filmade och lokaler säkrade fanns det ingen tid att slösas, nu skulle det börjas med att bygga upp miljöer; för att sakta slita ner dem under inspelningens gång...



http://www.youtube.com/slashm3prod

Ännu ett bidrag till bloggsfären

Step right up!

Välkommen till ännu en blogg på det enorma himlavalvet tillägnat internets krönikörer. Vad har vi att erbjuda gentemot allt annat som finns därute? Jo, denna blogg handlar om inget mindre än SlashM3, en samling kompisar från Falun med en gemensam passion - filmskapande! Vad är då bakgrundhistorien bakom denna grupp? Den bildades på en B-kurs i Rörlig bild på Lugnetgymnasiet i Falun för lite grovt 2 år sedan, där fem personer ville syssla med filmskapande på en nivå högre än bara i skolans korridorer.

Tillsammans tävlades det i diverse tävlingar inom Dalarnas län, såsom Nitra (en dokumentärfilmsfestival med en tävling att göra en dokumentärfilm på 24 timmar) och n00 (en tävling att skapa en film på antingen 9 eller 24 timmar med diverse förutbestämda parametrar). Så fort det gavs en chans så har SlashM3 varit där och representerat sig själva. På senare tid har det blivit mer och mer, men det är ett ämne för framtiden.



Vilka består då gruppen av? Från vänster till höger så har vi;
- Thomas vår allmäna ljudnisse och ljudläggare
- Jimmy, gruppens redigerare och effektläggare
- Albin, en av grundarna till gruppen som numera lyser med sin frånvaro och bara sporadiskt besöker oss på grund av en flytt
- Robin, manusskrivare och allmän alltiallo

Den övervakande gudfadern är ingen annan än vår kameraman och ljussättare:
- Martin

Förutom dessa individer har vi också några personer vi ofta tar hjälp av såsom vår sminkös Caroline och våra nära och kära som oftare än sällan får agera statister.

Men vad är då poängen med denna blogg kanske en del av er undrar. "Varför starta en blogg så ni kan berätta om er själva på valfritt självgott vis?" Jo, vi vill nämligen nå ut till fler personer därute! Vi vill ha kritik, vi vill ge kritik på andras verk, vi vill berätta och dela med oss av våra historier och produktioner på ett sätt som inte bara handlar om den färdiga produkten, utan om resan som tog oss dit.

Så spänn fast er, nu kör vi!

http://www.youtube.com/slashm3prod